det där med vänner
godkväll folket.
det där med vänner, alltså. det där med att alltid ha någon bästis och det där med att alltid vara någon till lags är saker som jag ofta funderar över. Jag har egentligen alltid varit sådan som har flera vänner men två eller tre stycken som jag varit riktigt nära, som man iprincip skulle kunna ställa sig framför tåget för. Men på senare tid, ja vad ska man säga sedan jag flyttade tillbaka till jönköping så märker jag mer och mer vilka som är ens riktiga vänner. det har hänt en hel del på sista tiden, och mycket handlar om sorg. Det är olika hur människor uttrycker sin sorg men för mig handlar det om att jag på något sätt blir så trött så att jag bara vill ligga ner, stänga av mobilen och bara vara för mig själv. En nära vän till mig som också bär på den äckliga sjukdomen cancer som nyligen fick beskedet om att det inte var så bra sa till mig att "behandla mig inte annorlunda för att jag inte kommer vara 100 procent närvarande" och det säger en hel del.
Jag önskar bara att fler såg sig i speglen oftare och betraktade sig själv och funderade ut hur är jag mot andra, kan det vara så att jag är på detta sättet och att folk förväntar sig att jag ska vara tvärtom eller är det så att jag borde förändra mig och att felet inte enbart ligger hos betraktaren utan även att det kan ligga hos en själv.
Jag har egentligen alltid varit stark ensam och egentligen kunnat argumentera för min egen mening utan att känna att jag hade behövt en livlina bredvid och jag är väl så ganska mycket nu med. Jag försöker vara sådan till mina vänner som jag vill att dom ska vara mot mig och det tror jag nog dom flesta håller med på att dom är lika så. Jag tänker mycket på det där att man kanske tidigare varit någons nummer 1 och att man blivit förflyttad neråt på pidestalen för några dolda anledningars skull och för mig är det helt okej. För andra är det livsavgörande att känna att man tilhör någon specifik människa och att man måste vara någons prio ett annars så känner man sig sviken. För en del människor måste man betona sin livskamrat för bästis och för andra så räcker det med att bara veta var man har folk omkring sig.
För en del människor borde se sig om med sina egna beskymmer och fråga sig själv om detta verkligen är någon energi att lägga ner på. Det finns alltid någon annan som mår sämre som kanske skulle mått bra av din uppmärksamhet, det finns alltid någon som bär på en historia som gör att dina egna problem och beskymmer blir minemalt små.
Jag har bestämt mig efter många timmars funderingar att man blir inte lyckligare av att hjälpa andra om man inte först hjälper sig själv. Och jag bär på en frustration, sorg, glädje, besvikelse och vilsenhet och därför kan jag inte bära upp andra för jag behöver bli buren själv. detta här ville jag ha sagt, och ha sparat.
godkväll.
Kommentarer
Trackback