Hejsan! påväg in till Malmö för att träffa min ängel Amanda, hon åker iväg till Italien om två dagar och blir borta två veckor, jag unnar henne den glädjen hon känner något så otroligt! Nu till rubriken, när jag står och väntar på bussen, kommer det fram en man som ber mig om en krona, jag vet att jag går runt med två 50 lappar men dom fick jag låna av mamma då mitt bankkort ligger i bilen som pappa har. Jag hade kunnat ge han min ena 50 lapp men jag vet att mamma har tjänat dom, varför ska han få den då? Det tar i i magen och i hjärtat - nej jag har bara kort, fuck jag ljög. Om det finns någon gud någonstans ber jag högfärdigast om ursäkt, stackars man. Eller är det synd om honom? Jag är så kluven i frågan, det är inte upp till Malmös invånare att ta hand om de hemlösa och inte eller vårt ansvar att resa dom upp, inte mitt ansvar som 20 åring att bli ledsen men samtidigt, vems jävla fel är det? Staten, Malmö kommun, reinfeldt? Vem bär ansvaret? Hur mycket ansvar bär mannen som frågade själv? Hur är hans livssituation? Behöver han en krona för att uppfylla begäret av en flaska brännvin? En bit mat på någon utav de få korvkiosker Limhamn radat upp? Hjälp mig i frågan, jag önskar att ingen behövde leva såhär, & jag kan inte låta bli att tänka, hade jag resonerat annorlunda om det vore jag...?