jag ligger här i sängen och har en sovande man bredvid mig. Jag borde egentligen också sova med tanke på att jag ska upp om 5 timmar men jag kan ligger här och funderar istället, på saker jag inte ens ha svar på eller någonsin kommer få ett svar på, ändå ligger jag här.

Det förvånar mig hur folk beter sig mot varandra, speciellt när det kommer till att förmå sig själv att erkänna ett fel man bestigit eller att förmå sig själv att känna sig som prio två ibland.

Det känns ibland som om vissa människor överlever helt enkelt inte att se på andra som lyckas. Det känns som att vissa människor mår bra av att vara en påse potatis eller en påse sten för andra. Är det normalt är då frågan man ställer sig...

Det går aldrig att lära en gammal hund sitta lyder ett gammalt citat och om det inte gör det så är det kört för alla över 20 + att bli bättre människor eftersom vi då enligt samhället och andra högre makter borde lärt oss hur vi ska vara mot varandra och vi ska ha lärt oss olika saker. Vissa lär sig senare än andra, javisst! Så är det kanske..

Nåväl, som jag sa tidigare kommer jag aldrig få ett svar på varför vissa människor väljer att vara som dom är men det tåls att tänkas på, då man hela tiden lär sig hur man inte ska vara!

5 timmar alltså, Godnatt typ.